Och ibland (läs: ofta) brukar jag sitta och bara gotta ner mig i allt som händer i vår fantastiska ridsportsvärld. Det finns alltid klipp som hänför, berör och inspirerar. Sedan finns det de som bara får en att tappa haken och vilja lyfta på en eventuell hatt på sitt huvud. Alternativt gräva ner sig själv.
Jag hittade detta klipp för ett tag sedan. Och jag tror att jag har visat det för större delen av min vänkrets plus familj.
Kan ni se min mamma sitta i soffan och titta på detta? Med mig superexhalterad bredvid:
"Ser du?? Fattar du, alltså shiiiiiiit!!! Det där är helt sjuuuukt!"
Mamma: "Mmm... vilken duktig man. Jo, jag tror jag förstår" Sneglandes mot sin dotter som har ögon som tefat fastnaglade på youtubeklippet och en mun som ett slukhål i marken, sittandes som en förhistorisk primat (läs: hängande axlar och händerna släpandes i golvet med knogarna som stöd).
Ja så kan det se ut hemma hos oss. Typ ofta.
Så vad får mig att bli så till mig i trosan då? Jo detta klippet med Richard Spooner när han hoppar utan tyglar. Kanske för att jag känner igen mig lite i situationen med det här att komma fel. Och detta är ju absolut inte hur jag brukar lösa det problemet. Se, imponeras och rannsaka er själva: Vad hade ni gjort i en liknande situation?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar