Trickträning

Jag har fått dille på NH och trickträning. Lusläser allt jag kan hitta om detta. Sen går jag ut och ställer mig vid hagen och funderar på vilken häst jag ska inviga i min nyfrälsta värld.

Trickie? Ja det hade ju varit smidigt. Och väldigt häftigt. En liten shettis som kan ligga ner, sitta, göra vacker tass och stegra.
Eller?
Tänk om han lägger sig ner när barnen rider, gör vacker tass på gången och smäller till någon av dem i fejset. Ställer sig på bakbenen när de är ute och går med honom eller än värre när de rider.
Nej, han gick fetbort.

Bella? Ja... jag har ju snörat in henne i den där repgrimman med ett långt grimskaft och den där morotspinnen. Men hon vill verkligen inte vara med om det där. Jag står och fjuppar mig och ska flytta bakdelen, backa osv, men hon bara tittar åt ett annat håll eller än värre GÅR åt ett annat håll. Sedan står jag kvar till allmän beskådan på byn som en liten idiot. Folk måste ju undra vad jag håller på med. Kanske skratta lite lätt och klucka i sig sitt kaffe.

Så det blev Britta. Gamla, härliga och glada Britta. Alltid nyfiken och med på noterna. Jag stod på gången idag efter att jag lagt om Bellas trampsår och tänkte att jag skulle prova lite "vacker tass" med Bella. Det gick sådär. Och samtidigt så har jag stora bruna som står och trampar i boxen, lägger huvudet på sned och bara ber om att få vara med och leka. Så jag tog ut henne på gången. Hon tittar förundrat på mig, eller mest på all havre jag har i handen. Så jag sa "vacker hov" och pekade på höger ben. Så fort hon lyfte lät jag som en galen tossa som inhalerat helium. "Duuuuuuuuuktiiiiiiiiig tjeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!".
Men hon fattade galoppen och till slut var det ganska roligt. Så nu får vi ta detta vidare och se hur pass bra kommunikation jag har med min gamla trotjänare.
Film utlovas!

Sedan har jag gjort något som nästan kräver ett kors i taket. Jag ska rida en blockträning i dressyr för allas vår Linda O. Nästa tisdag går det av stapeln. Jag funderar redan nu på hur mycket jag kan länga mina läder utan att ramla av. Det ska bli spännande. Men efter söndagens träning (läs: söndagens klockrena vänstergalopp) så känns det som rätt väg att gå. Åter igen - Inga krav eller förväntningar. Det blir bäst så.

En av de största djurvännerna jag känner -Svärfar tillsammans med Britta. 

Min fina, fina Britta.