Back in business.

Nu har jag varit lite frånvarande här i några dagar. Eller inte bara här, frånvarande i mitt liv överlag.
Vi har haft det lite kämpigt på gården med en sjuk häst som tyvärr slutade i avlivning i måndags. Så det mesta har kretsat runt det och efterspelet av det. Det var inte en av våra hästar, utan en inackordering. Men det gör det inte mindre jobbigt för det.

Nu är jag på benen igen, efter att ha behövt sova ikapp mig lite efter några långa dagar utan sömn.

Idag så har jag mockat ur hela ligghallen och ska lägga på ny halm i dagarna här. Har även tvättat och skrubbat ur vattenbaljan. Det är lite mickel med allt det där. Speciellt när vi var så dumma och placerade hallen längst ner i hagen. Tror nog att jag kommer ta fighten med S om att få den flyttad till sommaren. Kommer bli allt annat än varmt mottaget. Fullt förståeligt.

Damerna tycker att det är intressant när "matte" går och plockar bajs och städar i deras hus:

Efter det så var det in i stallet och mocka och göra klart där. Hann med allt detta idag då jag var barnlös i några timmar. Skönt att hinna arbeta bort lite på dagen. Efter att stallet var klart så var det dags för ridtur. I snöstormen. Jag klädde på kära Bella och gav mig iväg uppför skogsbilvägen, halvvägs uppför första backen slog det mig: TIMMERBILARNA....
De håller ju på att plocka ut timmer i vår skog, och det innebär att det går flertalet tunga timmerbilar på den vägen dagligen. Detta är alltså en "enkelfilig" skogsväg utan möjlighet att mötas. Så det var bara bakdelsvändning ala cowboystyle och full kareta hemåt innan vi skulle sitta fast som en fluga i grillen på en Volvolastbil. Kändes inte som att det var så vi skulle kila vidare, jag och Bella. Inte idag iallafall.

Så det blev galoppträning efter vägen vid sjön..... så jävla smart upplägg av mig. I snöstorm. Halvt blind. Pigg häst. Fy tusan. Men vad gör man inte? Det ska väl kännas om det ska ge något?

Mina grannar var ute och promenerade i stillan ro efter den vägen. Och där kom vi, like a locomotive. Visste att hur jag än skulle göra så skulle jag skrämma skiten ur dom. Så jag gav bara järnet, hejade och fortsatte. Tror att de var halvvägs ner i diket. Men det är väl som med plåster - ont gör det, lika bra att göra det snabbt. Rädda skulle de bli hursomhelst. Så jag kunde lika gärna galoppera förbi dom. Usch, sätter oss hästfolk i dålig dager känner jag. Mina grannar är dock ganska tåliga. De har drabbats av diverse hjärtsnörpar när hästarna har stått och tittat in genom deras fönster och varit farligt lika ett gäng älgar.

 Bella klädd för å rädd! Och pallen som jag kliver upp på hästen med, inne i stallet. Och rider ut. Och rider in igen när jag är klar. Hjälp. Får man göra så? Tar hästpolisen mig nu? Jag har många skelett i min hästgarderob. Är det vanligt att man gör mycket dumheter när man har eget stall? Eller är det bara jag som är såhär laglös, eller lat?

Ikväll hade jag dragit igång fikatime med brudarna på UH. Utan barn. Typ FAN VAD SKÖNT! Och vad händer tror ni? Jo, Trickie får kolikkänning. Så där står jag piffad och parfymerad. Helt i onödan. På med kängor, mössa och täckbyxor och promenera.

Har dock kommit fram till att det allra bästa att göra med kolikhästar är att skrämma skiten ur dom. Bokstavligen talat. Vill bara tillägga att våra hästar har fri tillgång (självpåfyllande vatten i uppvärmd balja) på vatten. Så ingen tror att det är därför de får kolik. Så ett litet varningens finger eller kanske snarare en vänlig uppmaning: Se till att era hästar har vatten även på vintern.

Nu - Natt. See you!