Den som rider fortast vinner!

Att jag lever är ett mirakel i sig. Men sedan att jag ÖVERlever varje dag är fanimej helt otroligt, egentligen.
Jag har fruktansvärt taskig förmåga att bedöma saker, överlag. T.ex risken det innebär att betsla hästen med ett totalt värdelöst bett, helt utan inverkan (läs: broms) och sen galoppträna lite efter byvägen.
Hörlurar med coola Bruno Mars' nya låt, en hjäm som sitter halvvägs ner över ögonen och moonboots. Det tillsammans med en Bella som fullkomligt älskar att hässja ut i skogen är en dålig kombination. För hör och häpna, det går bilar på denna väg också.

Så där sitter jag, känner mig cool. Peppad av Brunos "Oyeaah, Oyeah, yeah yeah" i öronen. Rimfrost på ögonfransarna. Full sula, hemåt. Tjosan hejsan, då kommer det en bil på vår 2 meter breda byväg. Fungerar inte bromsen så brukar styrningen oftast vara lika kass, häst eller bil - same shit. Min räddning här blev mina kilon i övervikt, som jag dramatiskt kastade åt höger sida och därmed i princip tippade hästen ner i diket. Inte riktigt ner i diket, men nog spann hon på kanten alltid. "Varför stannade hon inte?", kanske ni nu tänker. För att någon hade sabbat bromsarna på min Mustang. Dvs. jag själv med mitt återigen kassa bettval.

Hursomhaver. Tillslut blev det väl lite ridning iaf. Mycket galopp. Och jag är väl mer åt det hållet att jag galopperar långt. Inte bara 20 meter som Malin gör. Jag satsar på uthållighet, inte explosivitet. Men alla gillar vi olika i sän... oupps på hästryggen menar jag.

Nu kan jag dock lägga ytterligare ett bett till handlingarna.

Sedan håller jag med Malin - ska bli toppen med träningarna på söndagar för Maggan. Gillar hennes upplägg och framförallt den mentala träningen hon är så bra på. För är det något jag är bra på, så är det att försvinna i det som går dåligt. Istället för att fokusera på allt som vi är så jäkla bra på!

Kan ju köra en dagens outfit när vi ändå håller på och lämna ut oss. Har dock ingen bild, men jag tror att det är ganska enkelt att visualisera följande utstyrsel:

Hjälm: Gammal sammetshjälm.
Jacka: Fyra fleecetröjor, vi snackar michelinstyle här.
Byxor: Steffes gamla Jofabrallor sen -89.
Skor: Moonboots, som knappt får plats i stigbygeln.

Tid: 45 minuter, varav 5 i diket.
Intensitet: Medel
Känsla: Kallt som satan och lite "är det värt det"...

Bella på den första träningen för snart ett år sedan. Tror att det var för Anna Jadelius. Ser ni hur impad Marran Tillqvist ser ut att vara? ;-)