Halleluja moment

Min arbetskollega Karin tränar pilates, och jag har sagt flertalet gånger att det skulle jag vilja prova, men som vanligt har det aldrig blivit av då jag som alltid haft så mycket annat för mig.

Det är väl just typiskt oss hästmänniskor att en bokad tid hos Frissan kan man skjuta upp under ett års tid och åka till doktorn det gör man bara i absoluta nödfall.
Och varför köpa nya vinterskor dom gamla funkar ju tokbra och den vita vinterjackan som naturligtvis köptes på rea är väl det enda plagget som klarat sig från att hamna i stallet, och det är endast för vitt inte är särskilt praktiskt att ha i stallet (men dock funkar den att springa ut och natta hästarna i då man "ska bara" och sambon sitter och varvar bilen).

Skulle det vara hästen det handlade om så trotsar man snöstorm för att åka till kliniken för den tiden går det ju inte att boka om, ska det vara täcken så vill man satsa på kvalitet och är det ju bara en bonus att det är på rea. Hästen skall skos regelbundet och klippas innan träning inne på ridhuset.
Och träningen av hästen det ska ju bara göras för hästen måste ju stärkas och musklas det är mucho viktigt!  Ja just det!

Träningen av oss själva då, jag har alltid tusen ursäkter till att inte göra något annat än att vara i stallet.

Därför var det så bra att Karin sa åt mig att hon bokat en plats åt mig på pilates, nu fanns det ingen återvändo.
Första gången tänkte jag att ska det inte värre än så här, andas in andas ut stå rakt tänka på att placera lika mycket vikt på båda ben, det spelar ingen roll hur högt man kan lyfta armar och ben det viktiga är att förlänga kroppen osv...
När jag kom hem så hade jag ett långt utlägg för sambon att det här var nog inte riktigt min grej och jag var osäker om det skulle bli nån fortsättning.
Men skam den som ger sig och tänkte att jag måste nog ge det en gång till.

Gång nummer två så skulle man ligga på rygg och lyfta bäckenet uppåt, baggis tyckte jag, Oj oj kunde inte ha mer fel.
Vår pilates instruktör Linda kom och ställde sig framför mig stod tyst och tittade, tillslut höll hon fast knäna och frågade om jag kände nån skillnad i benen då jag lyfte, njae sa jag utan att egentligen att känna efter, prova en gång till och känn efter..
Sagt och gjort så provade jag,  känn du nån skillnad nu då är du starkare i nåt ben?
Jag provade igen och svar ja jag känner mig starkare i höger ben.
Inte så konstigt tyckte hon då du bara använder höger ben vid lyftet vilket medför en vridning av hela kroppen.
Aha, Halleluja moment! Det är ju det som händer i ridningen, fasen vilken grej.
När pilates passet var över så kände jag att hela jag lutar åt höger eller att jag lägger mer tyngd på det benet. Jag fick en helt annan medvetenhet om min hållning och jag var pilates frälst.

Om den " lilla" upptäckten kan göra att jag kan stärka upp kroppen och bli rakare och sedan göra stora förändringar i min ridning, det har jag ingen aning om, men chansen finns så vad har jag att förlora på att testa och se.

Back in business.

Nu har jag varit lite frånvarande här i några dagar. Eller inte bara här, frånvarande i mitt liv överlag.
Vi har haft det lite kämpigt på gården med en sjuk häst som tyvärr slutade i avlivning i måndags. Så det mesta har kretsat runt det och efterspelet av det. Det var inte en av våra hästar, utan en inackordering. Men det gör det inte mindre jobbigt för det.

Nu är jag på benen igen, efter att ha behövt sova ikapp mig lite efter några långa dagar utan sömn.

Idag så har jag mockat ur hela ligghallen och ska lägga på ny halm i dagarna här. Har även tvättat och skrubbat ur vattenbaljan. Det är lite mickel med allt det där. Speciellt när vi var så dumma och placerade hallen längst ner i hagen. Tror nog att jag kommer ta fighten med S om att få den flyttad till sommaren. Kommer bli allt annat än varmt mottaget. Fullt förståeligt.

Damerna tycker att det är intressant när "matte" går och plockar bajs och städar i deras hus:

Efter det så var det in i stallet och mocka och göra klart där. Hann med allt detta idag då jag var barnlös i några timmar. Skönt att hinna arbeta bort lite på dagen. Efter att stallet var klart så var det dags för ridtur. I snöstormen. Jag klädde på kära Bella och gav mig iväg uppför skogsbilvägen, halvvägs uppför första backen slog det mig: TIMMERBILARNA....
De håller ju på att plocka ut timmer i vår skog, och det innebär att det går flertalet tunga timmerbilar på den vägen dagligen. Detta är alltså en "enkelfilig" skogsväg utan möjlighet att mötas. Så det var bara bakdelsvändning ala cowboystyle och full kareta hemåt innan vi skulle sitta fast som en fluga i grillen på en Volvolastbil. Kändes inte som att det var så vi skulle kila vidare, jag och Bella. Inte idag iallafall.

Så det blev galoppträning efter vägen vid sjön..... så jävla smart upplägg av mig. I snöstorm. Halvt blind. Pigg häst. Fy tusan. Men vad gör man inte? Det ska väl kännas om det ska ge något?

Mina grannar var ute och promenerade i stillan ro efter den vägen. Och där kom vi, like a locomotive. Visste att hur jag än skulle göra så skulle jag skrämma skiten ur dom. Så jag gav bara järnet, hejade och fortsatte. Tror att de var halvvägs ner i diket. Men det är väl som med plåster - ont gör det, lika bra att göra det snabbt. Rädda skulle de bli hursomhelst. Så jag kunde lika gärna galoppera förbi dom. Usch, sätter oss hästfolk i dålig dager känner jag. Mina grannar är dock ganska tåliga. De har drabbats av diverse hjärtsnörpar när hästarna har stått och tittat in genom deras fönster och varit farligt lika ett gäng älgar.

 Bella klädd för å rädd! Och pallen som jag kliver upp på hästen med, inne i stallet. Och rider ut. Och rider in igen när jag är klar. Hjälp. Får man göra så? Tar hästpolisen mig nu? Jag har många skelett i min hästgarderob. Är det vanligt att man gör mycket dumheter när man har eget stall? Eller är det bara jag som är såhär laglös, eller lat?

Ikväll hade jag dragit igång fikatime med brudarna på UH. Utan barn. Typ FAN VAD SKÖNT! Och vad händer tror ni? Jo, Trickie får kolikkänning. Så där står jag piffad och parfymerad. Helt i onödan. På med kängor, mössa och täckbyxor och promenera.

Har dock kommit fram till att det allra bästa att göra med kolikhästar är att skrämma skiten ur dom. Bokstavligen talat. Vill bara tillägga att våra hästar har fri tillgång (självpåfyllande vatten i uppvärmd balja) på vatten. Så ingen tror att det är därför de får kolik. Så ett litet varningens finger eller kanske snarare en vänlig uppmaning: Se till att era hästar har vatten även på vintern.

Nu - Natt. See you!

Reklam...

Jag tycker att ni ska gå in och kolla lite på den här sidan:

Fors Hästgård!

Ja just de...

Ha ju glömt att berätta att jag införskaffat mig en stallboken till Ruben , förr i tiden med carat så förde ja alltid dagbok men ha inte gjort de på senare år med Ruben, men bättre sent än aldrig?

Träning a´la Pia Ström

Igår vart de en träningsrunda a´la Pia, och de menas att köra runt runt runt träningsvägen, Ruben va sjukt spänd så tanken va att rida runt tills han kunde slappna av och målet va att han inte skulle hoppa runt för grejer som han va "rädd" för, de va nämligen stark måne så de va skuggor över träningsvägen,
En gång gjorde han en sån där riktig tvärvändning och höll på gå ned på knä och jag hängde RIKTIGT löst, men lyckades ta mig upp och få ordning på kroppen min, sen va de bara å köra några varv till,
Till slut så fick jag till han så han slappnade av (efter 4varv!!!) så då fick de räcka för kvällen, och glad ihågen går jag hem och tycker att nu minsann skulle jag komma in i bra tid, klockan va ju endast bara 22,05, tjoho...

BTW, va på jympan på friskis imorse, klarade plankan 45sek x 3 (på väldigt darrande kropp) är riktigt stolt över mig själv, firade självklart detta med bit rulltårta och 4 ballerina kex, FAAN!! jo just de ja, ja hann inte äta lunch heller Suck!! (lönlöst å träna eller?)

Nu har jag funderat igen

Nu var det längsen jag skrev och många funderingar har det varit under denna tid, det jag tänkt mest på är gemenskap.

Jag var hem (hemma är i sollefteå kommun, byn Holafors & Ramsele ridskola) för någon vecka sedan, hade jobbat på förmiddan och skulle skynda mig "hem" för jag skulle vara med på ridlektion för syrran.
Jag var väldans prilli dilli för jag skulle vara med på hoppspecialen som är på fredagar, och skulle dessutom få rida Matildas (lillasyster) fina "Bodil" (Maloubet de Pleville - As de Thurin).

När jag kommer in i stallet i Ramsele och ser alla dessa välbekanta ansikten så känner man sig så jäla hemma, det går inte beskriva känslan den måste upplevas.
Vet inte om jag registrerade allt vad Monia sa under lektionen då jag had fullt upp att hålla koll på alla andra och se vad jädrans duktiga ekipage vi har i detta oisolerade plåt ridhus centralt mitt ute i skogen.
Och sedan att det var minus 19 grader och jag förfrös fötterna då jag red med mina freejumps allt för att vara snygg på lektionen det spelade mindre roll denna kväll.

Jag vill också poängtera att jag har otroligt fina & nära vänner & bekanta här i övik som ger en samma "hemma" känsla.
Och på klubbarna så finns det så otroligt många duktiga eldsjälar som alla kämpar för samma sak Gemenskap.
Men varför är det då så att en del känner att den finns och andra saknar den? Det är intressant..

Jag tror att den riktiga vi känslan av gemenskap får vi från våran ridskolestart, det är i ridskolan som vi ska lära oss att hantera & växa och bli bättre med våra fyrbenta vänner och få våra första förebilder. 

Ridskolan är ju unik i sitt slag då det gäller att ta vara på och fostra hästintresserade tjejer & killar, den är öppen alla dagar i veckan och gammal som ung eller tjej som kille så är alla där och man umgås och lär sig utav varandra.
Och jag tror att alla vi som ridit på ridskola minns vilka som red i samma ridgrupp och många umgås nog fortfarande med många av sina första ridskole vänner.

Så är det iallfall för mig och jag blir lika glad varje gång jag träffar dom allihopa.
Och jag vet att min hemma klubb skulle inte vara densamma om det inte vore för min stora syster Monia och det här är hennes filosofi och vad som har präglat mig och många andra på RFRK.

FilosofiDen är mycket enkel...
It´s all about the feeling
Under hela min verksamma tid som ryttare, ridlärare, tränare ,utbildare och coach har mitt mål och strävan efter att lära mig mer blivit min drivkraft och motivering i det dagliga arbetet.

Min filosofi är därför ganska enkel och för den oinvigde lätt att förstå nämligen att det handlar om känsla... Du blir tex aldrig en bra medmänniska om du inte kan känna empati för andra människor du blir heller aldrig en bra ”hästmänniska om du inte kan känna kärlek till djuret.

Om du är beredd att offra den tid som krävs för lärandet ser jag ingen begränsning i din utveckling som ryttare. Det pratas ofta om olämpliga hästar, ryttare utan talang och dåliga tränare men i min värld existerar inte detta för i slut änden är det bara du själv som sätter gränsen.

Min uppgift är att försöka hjälpa dig att nå ditt mål oavsett social bakgrund eller häst material, detta har blivit lite av min specialitet.Att med små medel och begränsat material plocka fram det bästa ur varje enskild individ och sedan arbeta fram en långsiktig plan beroende på mål.Man kanske inte kan göra en hel höna av en fjäder men det fjädern kan lära dig är ovärderlig kunskap så hoppa inte över den.

Här nedan följer några goda råd som jag vill ge till dig :

• Det finns alltid någon som kan mer, du blir aldrig fullärd
• En ödmjuk inställning om dig själv inför dina medmänniskor, hästar och tränare vinner alltid i längden
• Hitta en röd tråd och följ den
• Ett dåligt system är bättre än inget system
• Ta aldrig en genväg när du jobbar med hästar
• Sätt alltid hästen i första hand
• Kom ihåg vem som hållit i stegen längst där nere när du själv står på översta pinnen
  

 Och kom ihåg att ryttarkänsla kan man träna sig till den är inte medfödd...






 

Ja jag är barnslig!!!

Fan va kul de va att hoppa ikväll..ja ja är jävulskt barnslig.. nu är allt på topp igen..

Nämen skämt och sido, ja behövde faktiskt dom här två veckorna att fundera på, och de känns som jag har kommit fram till en lösning i huvudet, så nu ska ja bara få det att funka med Ruben också, men jag fick allafall ett hopp en liten gnista på hur de ska kännas eller hur det ska kännas när vi är på väg framåt, har även hittat lite svagheter hos mig som jag jobbar på och jag tror säkert ja komma få detta och funka, med lite tid så!!
På slutet att passet så fick jag en liten bit mellan hindren en sån där känsla när man känner hästen suger på bettet och går "uppåt" och inte bara tuffa fram raklång, nog för att de bara va några steg, men de kändes så skönt att känna dom att vi kanske är på väg att lösa vårat "problem" de känns som det är en milstolpe när jag kommer komma över den kullen, då minsann då kan man börja å fara iväg å tävla,
Men summan av detta är allafall att det va roligt å träna och jag längtar rakt tills nästa gång..de ni!!

Youtube!

Jag gillar Youtube. Mycket! Där finns ju allt från trehövade bebisar som balanserar på bollar till gör-det-själv-guider i hur du bakar Hello Kitty muffins samt allt möjligt tänkbart inom ridsport!
Och ibland (läs: ofta) brukar jag sitta och bara gotta ner mig i allt som händer i vår fantastiska ridsportsvärld. Det finns alltid klipp som hänför, berör och inspirerar. Sedan finns det de som bara får en att tappa haken och vilja lyfta på en eventuell hatt på sitt huvud. Alternativt gräva ner sig själv.

Jag hittade detta klipp för ett tag sedan. Och jag tror att jag har visat det för större delen av min vänkrets plus familj.
Kan ni se min mamma sitta i soffan och titta på detta? Med mig superexhalterad bredvid:
"Ser du?? Fattar du, alltså shiiiiiiit!!! Det där är helt sjuuuukt!"
Mamma: "Mmm... vilken duktig man. Jo, jag tror jag förstår" Sneglandes mot sin dotter som har ögon som tefat fastnaglade på youtubeklippet och en mun som ett slukhål i marken, sittandes som en förhistorisk primat (läs: hängande axlar och händerna släpandes i golvet med knogarna som stöd).

Ja så kan det se ut hemma hos oss. Typ ofta.

Så vad får mig att bli så till mig i trosan då? Jo detta klippet med Richard Spooner när han hoppar utan tyglar. Kanske för att jag känner igen mig lite i situationen med det här att komma fel. Och detta är ju absolut inte hur jag brukar lösa det problemet. Se, imponeras och rannsaka er själva: Vad hade ni gjort i en liknande situation?

Ibland...

Fångas allt på bild!!!
Ruben blir rädd på framridningen på kvalitets
Underbar bild som Julia knäppte

Åhhh ja måste bara fortsätta...

Älskade carat

Ruben 3år

På 3årstestset i Sundsvall

Ruben på sommarprimering

Som 1åring hingst

Min första favvohäst..

Chanel, världens finaste häst, allafall när jag va liten, och kolla in Moa, ja hoppade då också :-) och stolt va ja

Åhh nostalgi

Rubens ankomst, vilken bebis han va

Äntligen!!!

Nu ha ja fått igång datorn igen, ja ha inte kunnat logga in för de ha varit nåt fel med cookies,
men nu ha andreas fixat det,

här hemma ha de inte hänt nåt nytt, ha ridit varje dag förutom igår när han fick vila, har mest bara ridit runt runt på träningsvägarna, har haft på vanliga bettet och ridit runt och försökt få han avslappnad och acceptereat bettet, men de är mer tålamodskrävande än va de ge resultat känns de som just nu, och de enda som kretsar runt i huvudet är Emma Holmqvist ord, IS I MAGEN, fan hon ha förstört mig för resten av livet, att några få ord kan ha så stor betydelse, och kan ge så stora men på en männsika

Imorrn bli de hoppträning, kan inte riktigt känna om de känns roligt eller bara jobbigt, just nu känns de bara jobbigt...hoppas på en annan känsla inför träningen imorrn, saknar verkligen den där känslan i magen som jag hade förr inför varje hoppträning, de där pirret eller adrenalinet som gick igång när man började göra iordning hästen, och när man va där på ridplan så ville man bara hoppa mer och mer och mer, och på tal om mellan träningarna när man rakt räknade sekunder tills nästa gång, vet inte hur jag ska hitta tillbaka, men ja kan ju säga som så att jag saknar den känslan, oj va roligt de va
De roligaste träningarna va nog när vi körde ut på cape, jag, karro och Pia, de kändes liksom på riktigt, allt de där med att lasta transporten och åka iväg, att träna i finväder och känslan att man visste vad man gjorde att man liksom hade koll och en känsla, sen vet ja ju inte om de va så, men hjärnan trodde de allafall, de va tider de!! saknar det!!

Löshoppning

Igår var vi ett gäng som var in och löshoppade våra My Little Ponnys. T.o.m Barbie var där med sin häst, det ni! ;-)

Ja, det här med löshoppning.... vad ska man säga? Återigen var jag supertaggad och trodde Bella skulle hosta upp sig och tycka att det var superroligt. Det gjorde hon en stund, svansen i vädret och hon sprätte runt. Men hon var liksom inte helt övertygande i hoppningen. Hon kom stort in på hjälphindret och det blev tight ut så då stannar hon. Hon är ju väldigt rädd om sig, det är ju jättebra. Men jag trodde verkligen att hon skulle maxa ur och verkligen tycka att det var lattjo. Fick dock inte den känslan av henne.

Men, men... det fanns många andra mycket duktiga kusar! Tror dock inte att jag kommer att böka på såhär en fredagkväll igen. Not our cup of tea!

Nej, nu ska jag packa ihop min roompaa och åka och arbeit lite. Sedan blir det ridning på nyskottad plan. Och har även anmält till Erikträningen i februari. Känn ingen press Malla, Pia och Moa! Trampa upp nu! ;-)

NH träning/lektion!

Här var det stiltje? Vad innebär det? Att de andra inte rider sina hästar? ;-)

Igår var jag in på ÖOR med Bella och mötte upp Hasse Öhlund. Skulle helt sonika ta en liten lektion i hur man ger och får lite respekt i hästvärlden.

Fascinerande grejer det där. Helt klart något jag ska ta med mig och tänka på i min dagliga hantering av mina fyrbenta. Nu har ju Hasse en gedigen erfarenhet och har ju en väldigt bra feeling på vad och när han ska göra något. Det han pratade om så var så viktigt: TIMING och EFTERGIFT. Och dessa två kombinerat är väl som jag förstod det, allra viktigast. Det här med eftergiften är väl egentligen vad vi gör i ridningen också, men skillnaden här är ju att det är en enorm eftergift och den ges ögonblickligen när hästen gör det du ber den om. Jag har ju halvtaskig timing och tänker lite för mycket. Jag tror att i detta fall så är det bäst att bara gå med "flowet, men det känns ju lite märkligt när man står där och snurrar och skakar på det där repet. Men jag ska helt klart ge det en chans och jag tror verkligen att detta går att tillämpa på nästan all hantering gällande hästar.

Sjukt kul att se hur pass uppmärksam Bella blev på Hasse och hur han fick henne att samarbeta i allt. Hur hon stannade, startade, backade på minsta lilla vink. Ja det var en ögonöppnare. Ser fram emot lektion nummer 2: Uppsuttet med sadel.

Och för att klargöra för alla som funderar: Jag har inga problem med Bella och det är inget som är fel i hanteringen, det är bara jag som öppnar upp dörrar för nya erfarenheter. Roligt att se alla frågande blickar på ÖOR igår :-)

 Kunskap är inte tung att bära! Och då jag via mina familj känner Hasse ganska väl så var han schysst nog att ge mig en lektion i lite "hästhandskap"! Jag är öppen för det mesta och vill gärna förstå saker. Jag gräver sällan ner mig utan ser hellre motgångar som en möjlighet att hitta nya vägar. Tar det stopp och allt bara blir fel så brukar jag se det mer som att: Jaha, det där var en återvändsgränd, då kliver vi på en ny stig och ser vart den leder och vad som finns att lära och se efter den vägen. Till slut hamnar man på rätt väg! För att stå kvar i den där återvändsgränden och banka huvudet i väggen som precis hamnade framför en, det skulle jag aldrig göra. Har du sett en återvändsgränd blivit ombyggd till en väg någon gång? Inte jag iallafall, och om det någon gång skulle hända så får du nog göra det själv...

Har även fått hem Bellas nya skydd. Jag tror dessa är riktigt bra, de ser smidiga ut och enkla att knäppa. Det blev ett par Eskadron Air Easy. Ville först ha ett par Veredus Carbon Gel och köpte ett par också. Men de kom aldrig och tjejen jag köpte dem av försvann. Tough shit och tråkigt med oärliga människor. Dessa skydd har slalompjäxstängning. Ser ganska bra ut. Och det är det säkert - tills det börjar krångla! ;-) 

Löshoppning ikväll, ska bli roligt att se alla hästar. Vi är mellan 8-10 stycken som ska vara med. 

Och fortfarande lika kallt ute... hueeee! 

Det går bra nu, pengarna rullar ut..

Nu har jag tagit tag i ett par viktiga saker. Dels har jag bokat tid för uppkörning för utökad B-behörighet. Och den enda tillgängliga tiden i hela Västernorrland och Västerbotten var i Sundsvall den 11/3. Så att så får det bli. Ska dock gå in och kolla varje dag om det släpps fler tider i Ö-vik. Hoppas på det.
Alla ni andra som kör halvt olagligt, ett tips är ju att göra denna "uppkörning" och betala 800 kr för besväret och sen få dra ditt hästsläp med din bil till en totalvikt av 4250 kg till skillnad från 3500 kg som gällde tidigare.

Sen har jag beställt hem 'kollamasken' till både Britta och Bella. Jag upplever att Bella har fallit ur lite. Så jag kör en helkoll på båda. Lugnar ens inre. Men jag är även brutalt medveten om att det är vårt skithö som är boven. (Kommer evigt vara förbannad på den där skitgubben som sålde det. Hoppas att han får kronisk ändtarmsinflammation!). Funderar på att byta tillbaka till höet från vår första sändning och bara kassera detta... Ouch.. 

Men nu blir det till hästaffären och köpa Lucern igen! Till Bella denna gången. 

Beach/tävlingssäsong 2013, hell yeah!

Kylan smyger sig på igen. Ikväll tror jag att vi låg mellan -20-25 grader. Och jag min tokfan red ut. Bella den arma stackaren skakade (trots ländtäcke) så det var bara att vända. Jag tror jag förfrös kinderna också. Känns lite onödigt.

Blev ingen dressyrträning i tisdags då vi hade en gamling på gården som blödde näsblod. Ville hålla koll på honom. Eventuellt kommer vi dock att köra varannan tisdag för Linda O. Jag och Malin.

Har även fått en ny möbel/lekstation i mitt hem. En grej som retar mig så förbannat mycket. För det är så sjukt jävla tråkigt att använda den men ändå gör jag det i någon slags protest. Mot han som köpt den (för att bevisa något och vara tjurig?) och mot maskinen för att vinna över den!

En crosstrainer. Känner mig som en pensionär. Men men. Den fyller sin funktion och upptar mycket plats! Trampar hysteriskt på denna varje kväll. Och sen kör jag plankan! Efter det är jag oftast sjukt sugen på popcorn. Som innehåller ca 150 kcal/påse. Ungefär lika samma som jag förbränt på maskinen. Sugigt.

Löshoppning fredag! Film utlovas på Öviks högst hoppande häst! Har klippt ett hinder med den respektingivande höjden av 2 meter under ryttare. Vad tar hon då utan? Spännande!

Bild på monstret:

This is how we do it...

..op, op, op, oppa Fors style!

Erik Berggren träning

I helgen som var så det Erikträning. Och min pliktkänsla trogen så var jag med. Även fast det svider i plånboken. För lite dyrt tycker jag allt att det är.

950 kr för tvådagarsträning. Och om du inte har löst ridhuskort (vilket jag har), så får du betala 100 kr till (50 kr per dag) och vill du ha uppstallning så går det lös på 150 kr.
Så summarsumarum kan ju då bli 1150 kr för en träningshelg på egna klubben.
Jag är ju dock införstådd med att, 1: det kostar att ligga på topp, 2: Erik är en bra tränare och 3: ÖOR måste få det att gå runt. Men det svider ändå. Vi som tränar och tävlar lägger ner så sjukt mycket pengar varje månad på detta. Nog om det.. det får bli ett annat inlägg.


Såhär tidigt på morgonen så känns det som att jag egentligen inte minns vad vi gjorde i helgen. Annat än att jag har en bra känsla med mig. Och att det känns som att vi "har något på gång", jag och kära Bella. Vi har hittat takt och tempo, samt att jag vågar rida henne MOT hindren. Istället för att åka med och låta henne gå "tom". Hon kylde ner sig rätt så rejält och jag fick lägga på skänkeln och vi hittade till slut bra avsprångspunkter på de flesta hindren. Kämpar fortfarande med vänstergaloppen, och då framförallt att landa i vänster och ligga kvar där. Hon vill gärna korsgaloppera.

Jag lägger upp lite filmer, för er som inte var där. Bra övningar, enkla och man kunde fokusera på sits och inverkan. Fick bra feedback. Överlag mycket nöjd och med många nypåkomna trix och grejer att ta med mig till nästa träning.

Racerponnyn

Inte nog med att Ruben fick en tur i morse, de blev även en tur med Julina och basilika, de gick himlans bra, basilika skötte sig ypperligt

En tur till Moliden

Igår vart de en tripp till moliden, hade ju lånat monias sadel och provat den på Ruben, tyvärr passade den inte för den va för smal, så de va ju synd, trodde faktiskt att den skulle passa.

Tanken var att bara fara upp dit å lämna sadeln för Moa skulle hem till ramsele efter hon hade jobbat, men som vanligt så bjöd hon i på fika, och de va inte vilket fika som helst utan mackor med och te som serverades i Kingsland muggar..de ni!! Den där Moa är de klass på!!, och ja, alla ni som undrade, De smakade MYCKET godare i dom muggarna!!

och stackars Moa fick säkert stressa efter vi hade åkt

Nya fräscha grejer till våren..

Prylbloggen på hippson har fått tjuvkika på Hööks nyheter. Och där fanns en hel del roliga grejer. Gillar framförallt de bruna stövlarna och hjälmen! Sen har Gina Tricot släppt bilder på deras GrandPrix
kläder, vilka var supersnygga!
Stora loggor på ridbyxor verkar vara grejen i år. Men nu även på schabrak, vilket gör att man undrar hur det blev av förslaget som var på tal gällande sponsorloggor...? Snyggt är det iallafall.

Blev ingen ridning igår då termometern låg på låga -28. Vilket under natten skulle sjunka till -34. Man kan hålla sig för skratt.

Hursomhavet så fick jag silvernitrat av min veterinär som under strikta restriktioner skulle appliceras på Bellas balltramp. Det skulle hållas lindat hela tiden för att lura kroppen att det bandaget var hud. Fråga mig inte vad som skulle hända sedan, för så långt lyssnade jag inte (ett problem jag har...).

Idag ska jag försöka ta mig ut på en tur. Det är ju trots allt träning i dagarna två på ÖOR. 

Känner mig aningens "avknäppt", inte alls så laddad och förväntansfull inför träningen. Har t.o.m. funderat allvarligt på att byta bort den. Men det var ju exakt såhär jag kände inför förra Magganträningen och då gick det ju riktigt bra. Så vi kör väl på det här... kommer nog vela åtskilliga gånger innan imorgon. 

Lägger in en idolbild på Valder. En inackordering vi har som är en fd. ridskolehäst. Denna fina herre har nått den mäktiga åldern av 28 år. Och han åldras med värdighet! Snällare häst får man leta länge efter, och han ligger mig varmt om hjärtat... 

Tragisk läsning..

Såg en frågeruta om hur länge folk har ute sina hästar, de flesta verkade ha sina ute 5-8timmar, alltså är de bara jag som har mina ute minst 12tim???

-23 grader

Ahh fyfan, där gå gränsen för att vila, bli istället lite ompyssling å massage...

Tillskott, skentur och svallkött.

7 minusgrader stod termometern på idag. Så nice, tänkte jag. Nu blir det ridning ikväll. Lägger mina avkommor och ska bara checka av tempen en sista gång... 17 minus?! Vad hände där liksom?

Jaja, långfillingar och fleecejacka på. Bit ihop och ut och arbeit.

Tänkte att jag skulle rida i paddocken och försöka se om den där vänstergaloppen låg kvar från i söndags (hon vilade måndag och longerades igår). Men riktigt så blev det inte. För jag red ju på det där förbaskade "varannangångbettet - pewee". Förra gången jag red på det hemma i paddocken så gick hon som en klocka och idag? Rent ut sagt katastrof.

Brukar alltid rida fram på byvägen, skritta och trava igång lite. Blir som bra bjudning och lite mer sträcka ut än om du sitter varv på varv i paddocken. Men Bella tyckte att detta bettet var bajs idag. Milt uttryckt. Läste precis Malins inlägg och skrattade lite för mig själv. Hade lite samma upplevelse. Hästen skenade och jag gjorde "nödbromsen" hela tiden, utan inverkan.

Tänkte för mig själv: Är det en jävla ponny jag sitter på??
En tjurig, skenandes ponny. Tänkte att hon nog skulle vika av när vi kom mot gården, men icket. Hon la in overdriven och fortsatte. Hann se hela vägen till Nävertjäl framför mig, göra en snabb genomgång av alla potentiella faror längs med den vägen. Björnar var ju då det första som slog mig. Detta då det har setts en hel del sådana efter vår väg. Jag har vid detta laget slutat att försöka hejda lokomotivet jag sitter på för att enbart ägna mig åt riskkalkylering. Innan min lilla (blonda?) hjärna har kopplat ihop alla nervtrådar och kommit fram till att: 1 - det är vinter. 2 - Björnar går i ide över vintern. 3 - En björn kommer att vara mitt minsta problem längs med vår (mån-)skentur, så har faktiskt Bellas skånehjärna insett att: 1 - Hon har sprungit förbi infarten till stallet. 2 - Dags för en cowboystopp och rodeoturn. 3 - Det finns mat i krubban, vänd om för fan.

Ja så att så blev det med den fintrimningen. Gick in en stund i paddocken efter vår lilla "uppvärmning". Men där hände inget märkvärdigt annat än att mina fötter intog en temperatur som ligger farligt nära stadiet innan man får svarta tår. Jag gav bara upp. Där och då. Pratade lite med Bella och undrade vad tusan hon höll på med. Fick inget svar.

Hennes balltramp är fortfarande illa. Har väl blivit sånt här svallkött av det hela nu. Måste ringa veterinär imorgon och rådfråga. Och det såg inte så roligt ut efter att hon hässjat fram i snön i paddocken heller.

Fick även hem linfröoljan idag . Så nu får damerna 2 dl var varje kväll. Får väl se om det gör underverk.
Det slog mig dock när jag stod och blandade mat åt dem att risken var ju väldigt stor att mer än hälften av alla tillskott jag ger dem lär ju pissas ut. Säkert. Var dock en häftig förpackning. Bag-in-box med tappkran. Helt okej att hantera. Finns även med extra E-vitamin. Finns att köpa här: http://www.gunnarshog.se/produkter_foder.asp

Det var lite lilla julafton idag, hämtade även upp det där Höökstränset med clips. Blev dock inte imponerad. Taskig passform och litet (?!). Nästan på yttersta hålen på alla spännen och det var ändå i Full storlek. Jaja, vi nöter väl på det där så får vi se vad det blir för något sen.
Har även anmält till årets första tävling i Timrå den 17/2. Blir 100 och 110, hoppas att det är fler ÖORare som hänger på.

När man ha småbarn...Och när hästen skenar

De roliga med småbarn är när man har vänner som ha det likadant
Som igår tex när jag for ut och red, komme inte ut förns, halv 10, och vem träffade man på ute på ridvägen i mörkret om inte Pia, vi sammanstrålade och körde ett rejält pass tillsammans, ja va nog mer slut på än va ruben va, hade ju klätt mig som om de vore -20 och hade väl inte räknad av att köra skiten ur mig ;)

Första galopp delen vi skulle rida så red Pia först, Ruben ha ju aldrig brytt sig tidigare om att ligga bakom, och han bruka jämt bli seg när man rider med nån, men tji fick ja!! Pia satte iväg i galopp, och Ruben fick nog ett getingstick i arsle, tjooff, så stack han iväg, jag slet och drog han i munnen hela vägen från där de är dubbelfiligt tills efter ridskolans sommarhagar, shit va han sprang, och jag drog och slet å fick knappt stopp på han, till slut fick jag stopp, och efter de fick jag han att gå kontrollerat, vette fasiken va som flög i han, jaja, kul å se han på hugget iallafall!!
Och riktigt trevligt med sällskap, hade tänkt rida 1varv men de blev 3st med Pia ( ja de va ju liksom bara å hänga på)

Tröttaste Ruben

Trickträning

Jag har fått dille på NH och trickträning. Lusläser allt jag kan hitta om detta. Sen går jag ut och ställer mig vid hagen och funderar på vilken häst jag ska inviga i min nyfrälsta värld.

Trickie? Ja det hade ju varit smidigt. Och väldigt häftigt. En liten shettis som kan ligga ner, sitta, göra vacker tass och stegra.
Eller?
Tänk om han lägger sig ner när barnen rider, gör vacker tass på gången och smäller till någon av dem i fejset. Ställer sig på bakbenen när de är ute och går med honom eller än värre när de rider.
Nej, han gick fetbort.

Bella? Ja... jag har ju snörat in henne i den där repgrimman med ett långt grimskaft och den där morotspinnen. Men hon vill verkligen inte vara med om det där. Jag står och fjuppar mig och ska flytta bakdelen, backa osv, men hon bara tittar åt ett annat håll eller än värre GÅR åt ett annat håll. Sedan står jag kvar till allmän beskådan på byn som en liten idiot. Folk måste ju undra vad jag håller på med. Kanske skratta lite lätt och klucka i sig sitt kaffe.

Så det blev Britta. Gamla, härliga och glada Britta. Alltid nyfiken och med på noterna. Jag stod på gången idag efter att jag lagt om Bellas trampsår och tänkte att jag skulle prova lite "vacker tass" med Bella. Det gick sådär. Och samtidigt så har jag stora bruna som står och trampar i boxen, lägger huvudet på sned och bara ber om att få vara med och leka. Så jag tog ut henne på gången. Hon tittar förundrat på mig, eller mest på all havre jag har i handen. Så jag sa "vacker hov" och pekade på höger ben. Så fort hon lyfte lät jag som en galen tossa som inhalerat helium. "Duuuuuuuuuktiiiiiiiiig tjeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!".
Men hon fattade galoppen och till slut var det ganska roligt. Så nu får vi ta detta vidare och se hur pass bra kommunikation jag har med min gamla trotjänare.
Film utlovas!

Sedan har jag gjort något som nästan kräver ett kors i taket. Jag ska rida en blockträning i dressyr för allas vår Linda O. Nästa tisdag går det av stapeln. Jag funderar redan nu på hur mycket jag kan länga mina läder utan att ramla av. Det ska bli spännande. Men efter söndagens träning (läs: söndagens klockrena vänstergalopp) så känns det som rätt väg att gå. Åter igen - Inga krav eller förväntningar. Det blir bäst så.

En av de största djurvännerna jag känner -Svärfar tillsammans med Britta. 

Min fina, fina Britta. 

Vänder..

Jaha ja, hoppträning i söndags, gick väl inte så himla bra, eller Ruben gjorde väl de han kunde och skötte sig, är väl mest besivken på mig själv, eller besviken och besviken de är väl inte de rätta ordet, frustration kan man väl säga att ja kände, svårt att förklara, kanske gör de vid ett senare tillfälle, men just nu är ja ganska tom, finner inte de rätta orden att förklara de på bästa sätt,

Oftast när sådna här saker händer, de går dåligt på tävling/träning, så behöver jag vara för mig själv en stund, och de är inte för att jag är sur, utan endast för att fundera och klura ut hur jag ska lösa missarna och va ja ha kunnat gjort bättre, ungefär som att rida om hela träningen i huvudet, ibland gå de fort och ibland ta de några dagar,

Som den här sista träningen, för de första så är jag väl inte världens starkast i kroppen än, de är ju trots allt mycke man genomlider en graviditet och en förlossning, och ja, de är ju superlätt att tänka på innan och efter, men när man väl sitter där på ryggen på hästen så försvinner allt tidsbegrepp att man inte ha ridit och hoppat sen flera månader tillbaka de liksom försvinner,och man fatta inte varför benen inte lyder en och varför överkroppen svajar runt som om den levde ett eget liv, och på tal om ögonen och hjärnan, Shiit!! ja minns knappt nåt av träningen, de va för mycket bommar och hinder för min hjärna att ta in, så jag hade fullt sjåå med att hålla koll på alla bommar och på min egen kropp och sen hålla koll på ruben, de vart väl lite too much!!
samtidigt där under träningen så fatta jag INGENTING, varför funkar de inte?? vars är känslan?? och vart tog glädjen vägen?? inser samtidigt under tiden jag skuttar runt där på alla bommar och hinder som finns överallt, att de enda ja vill va att åka hem!! ligga i soffan, snusa och mysa med bebis!! känner mig helt enkelt inte redo för träningar än, kroppen och hjärnan måste liksom komma igång innan jag utsätter mig för detta,
alltså allt detta snurrar i mitt huvud under tiden jag försöker hålla koll på Ruben, min kropp, alla hinder, vilken väg jag ska ta, och sedan klämmer tränaren in att jag red på 3galoppsprång istället för 4, tro fan de...ja hade ju fasiken ingen koll överhuvudtaget vad jag gjorde, vart jag skulle eller nåt, allt vart bara suddigt...
Ja ni förstår att de ta några dagar att gå igenom detta i huvudet, ha varit helt knäckt....

Efter en hel förpackning chokladbollar, maxmat, massa choklad,och nån liter cola (ja jag är en som tröstäter) så kanske ja börjar vända igen, fortfarande ha ja inte rett ut träningen i mitt huvud, men jag kanske måste inse att vissa träningar inte går att reda ut, jag fick liksom ingen feedback varför de blev fel, skit samma, orkar inte tänka nå mer, är helt tom!!

Vilket allafall så ha ja kommit fram till detta under dagen/kvällen, ett träningskort på friskis är införskaffat så nu ska jag stärka kroppen, och sen så ska jag följa min plan, min alldeles egna lååångsamma plan, min plan som gör att jag kanske finner glädjen igen och gör att jag slipper stressa upp inombords, ja, sån är jag, blir sjukt stressad inombords, folk kanske inte ser de på mig,men jag kan ha sjuka tävlingar med mig själv,
Förra gången va när Julina va liten och jag komme in i en såndär stressflow/tävla med mig själv, ett exempel på mina tävlingar va att på natten när Julina vaknade och ville ha en vällingflaska så var målet att ställa in flaskan i micron, trycka på Start (30sek) och på dessa 30sek skulle jag hinna in på toa, kissa, torka mig och sen skynda tillbaka till mikron innan den pep, då liksom hade ja vunnit, behöver jag säga att jag vart inlagt på sjukhus i 1v för akut magkatarr, i en hel vecka låg jag utslagen, sovde dyngnet runt, DETTA va värre än att föda barn, Fy fan va ont de gjorde, vill inte uppleva de igen..


Notice to my self: ja MÅSTE sluta å tröstäta, inte bra för min figur... kanske byta ut till tröstspringa, fast bli man lycklig av de?? av att äta gosaker bli man ju lycklig allafall för stunden...sen så kommer ju såklart ångesten..

Ähh fyfan nu nu måste ja sluta skriva, måste ut till stallet och städa upp efter dessa dagar som jag deppat!!

Hästtjejer - det rätta virket!

Jag brukar någon gång per månad fråga mig själv: Är det värt det?

Det handlar alltså om hästbiten i mitt liv. Ikväll kom den frågan igen. Ståendes överst på en höbal som stod på en annan höbal. I 25 minusgrader 22:30 på kvällen. Varför göra något sådant dumt, kanske ni undrar? Jo för att vår kära traktor har bestämt sig för att trycka ut kylarvatten och därmed göra sig obrukbar. Därför krävdes det mänsklig handkraft för att försöka fodra de fyrbenta varelserna jag har i min vård på vår gård.

Med hjälp av S firmabil och ihopkopplade spännband så tänkte vi dra en bal till hagen. Denna kyla gör ju att hästarna äter betydligt mer för att hålla sig varma. De hade hö kvar men jag ansåg att det eventuellt skulle bli kärvt till kvällen.

Lyckades vi? Nej. Jag föll tillochmed ner. Tur det är mycket snö.
Jag frågade dock mig själv återigen om det var värt det, ett litet "hästjävlar" slank nog ur mig också.

Livet på ranchen är tufft. Tur att jag är en tuff cowgirl! ;-)
Och svaret på frågan: JA! Det är värt det, skulle inte vilja byta mot något annat. :-)

Godnatt.

Magisk ponny!

Alltså detta är helt sjukt. Lilla ponnyn på 148 cm tävlar 150 felfritt. 

Läs mer på ridsport: 

http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Nyheter/2013/1/150-placerad-hast-blev-ponny/

Fel inställning - rätt utgång...?

Som en fd. idrottare på relativt hög nivå så har jag fått lära mig från barnsben att inställningen till sporten är A och O. Det tillsammans med uppladdning och målbilder.

Inom fotbollen så kan man skapa en målbild av en speciell löpning, där man utför diverse finter och avslutar med ett mål. Sedan så var uppladdningen väldigt viktig innan varje match, man skulle gå in med rätt inställning och en "fighterkänsla". Man taggade upp sig själv inifrån, på något sätt så känns det som att man triggade eventuella testosteronhormoner som kunde tänkas ligga gömda. Allt för att orka, kunna och framförallt VILJA spela en match på 90 min med mycket fysisk och psykisk ansträngning.
På den tiden så hade jag väldigt dåligt tålamod och var oerhört osympatisk. Samt att jag inte hade någon ödmjukhet inför uppgiften och väldigt liten sådan gentemot mina lagkamrater. Ung och omogen, helt enkelt.

Men även med en inställning, vinnarinstinkt och vilja som kunde flytta berg. Jag var alltid taggad, sällan nere och låg. Men till följd av detta så var jag väldigt lättprovocerad. Drog OFTA på mig gula kort, käftade med domare och motspelare. Kanske ett resultat av den där "tugga taggtråd" -mentaliteten som idrottsutövare på en seriöst hög nivå måste lägga sig an med. Jag är ganska säker på att många av de hästvänner jag har idag har åtminstone lite svårt att tro att jag varit sådan som jag beskriver ovan. Samtidigt som jag tror att gamla fotbollskompisar skulle bli lite förvånad över min attityd och inställning idag.

Idag har jag en ödmjuk inställning inför uppgiften och hästen. Samt att jag aldrig skulle tro mig vara förmer eller bättre än någon annan. Snarare tvärtom. Det finns så sjukt bra ryttare i denna stad och det är en ynnest att få rida med dessa på en träning. Hälften av träningstiden går åt att för min del sitta och titta på dessa duktiga tjejer, försöka se vad de gör för att få sina hästar att gå så fint. Och det är underbart att se, jag imponeras mycket av dem.
Jag har många gånger innan tävling och träning gått in med detta "fightermode". Försökt se målbilder inom ridningen inför träning, försökt ta fram känlsan jag vill känna på hästryggen och gjort allt för att det ska bli så. Kanske lite väl mycket. För mycket.
Jag ska ge er två exempel för att ni lättare ska förstå vad jag menar.

Banträningen vi hade för en vecka sedan - Då hade jag peppat mig själv sjukt mycket. Jag såg framför mig hur vi skulle klippa hinder på hinder. Vi skulle flyga fram. Det skulle kännas si och så. Bella skulle göra det och det. Och jag skulle gå med högt huvud ut från den träningen.
........ så blev det verkligen inte. Allt som kunde gå fel gick fel. Det fanns ingen ridning värd att tala om. Det var spänt, smått hysteriskt och jobbigt. Vi hittade inte varandra. Hästen var på en planet och jag var uppe i det blå. Men skulle aldeles strax kraschlanda och vakna upp.

Hoppträning igår för Maggan Eriksson-Bech - Innan träningen försökte jag komma på tusen anledningar till att inte åka. Bella vill inte gå på transporten på en gång: Fine, tänkte jag. Det är ett tecken. Jag skiter i det här.
Försökte ringa Malin och säga att jag inte kommer eller iallafall att jag var sjukt opeppad. Kanske sjuk? Tur att hon inte svarade.
Väl på plats så hade jag glömt hälften hemma. Men hästen och mig själv hade jag med mig. Och det verkade som att det skulle räcka långt. Så med lånehjälm och en känsla som bad mig åka hem och knäcka en chipspåse med tacodip till, så körde vi på. Och som vi körde.
Hästen var sjukt avslappnad, i båda varven. Justerbar och samarbetsvillig. När jag fattade vänster galopp och väntade mig den vanliga stötiga, taktiga galoppen men fann en mjuk, rund galopp med en häst i form (!?) så dog jag lite på plats. Vad fan hade hänt liksom?
Efter första övningen - galoppbommar på volt, så var jag nöjd. Nu kunde jag dö lycklig i ett hörn i Bagdad om det var så.
Resten av träningen flöt på bra och det var en god känsla. Men jag  måste bara säga det att Maggan är grym. Hon har ett öga som är bortom denna värld. Hon är alltid steget före och det är knappt man behöver tänka själv. Hon presenterar felen och serverar en lösningarna i samma fat - på en hundradels sekund har man löst det. Fantastiskt.
Har alltid haft en sån sjukt bra känsla när jag lämnat hennes träningar. Och nu känns det toppen för kommande Erikträning till helgen.

Jag är självklart medveten om att det är ett steg framåt och två bakåt. Och det tar jag, denna gång! ;-)

Men för att knyta an till första stycket - Inställningen är A och O. Den kanske inte alla gånger måste vara en suppertaggad känsla med en killerblick? Ibland kanske det fungerar bäst om man bara "nollställer" sig själv och inte har några förväntningar eller målbilder.Att man släpper taget och öppnar upp sinnen och framförallt kropp och knopp. Inte låser sig i hur "det ska vara och kännas". Att man blir en deg i sin tränares händer. Formbar, öppen för nya intryck, tips och ideèr.  Då kan man, som i mitt fall igår, glädja sig åt det lilla för i slutändan så blev det, det stora. Jag tog med mig en känsla, efter några varv på en volt med bommar på marken, som var jämförbar med att klippa en bana med väldigt höga hinder. Och vi hade knappt lämnat marken.
Då jag tror att många som läser detta kanske inte sett så mycket av oss tidigare, så kan detta låta flummigt. Och kanske för de som satt och såg och tänkte: Jaha, okej... blev hon lycklig för det där? Då är mitt svar: Ja! Sjukt lycklig. Min häst är speciell. Åt båda hållen och när man övervinner ett litet "besvär" eller något som varit låst. Då är det en stor seger. För då har jag förstått, tagit åt mig, ändrat mig och klarat av att lösa knuten. 

Sedan kan det ju funka bra på ett plan i ens liv och då rasar det på ett annat. Läs: Medans detta inlägg skrivs så hinner min kära dotter med att doppa min iPhone i hundens vattenskål. Men som sagt - Glad för det lilla, men inte vice versa....  :-) 

Jag, Bella och Maggan på Cape i somras. 

Corriendo Tau

Här är hingsten Britta är dräktig med:

CORRIENDO TAU

AB-premierad, född 2007, 165 cm, e. Corlensky G u. Caresse Tau  ue. Camaro M - Looping - Stanford

Corriendo Tau genomförde 70-dagars provet i Schlieckau som 4-åring, hösten 2011, med totalpoängen 8,0 i både hoppning och gångarter. Testryttarna gav honom totalt 8,5 i ridbarhet (med 9 av gångartsryttarna) och han nådde 8,5 i terrängmomentet.

Corriendo Tau visade redan vid 3-årstestet sin mångsidighet och tilldelades dubbeldiplom med 51 p i hoppning (9+9 teknik, förmåga) och 48 p i gångarter. Hingsten är född och uppväxt hos Görel Nyman i Knivsta och utbildas av Jonas Johnson och Jens Fredricson på Strömsholm.

Känns oerhört spännande! Framförallt då min dressyrhäst har hoppdiplom. Tror att denna lilla snärtiga hingst kan vara ett bra inslag på min stora Britta. Och jag har, än så länge, inget emot att det blir en skimmel! ;-) 

Sånt jag kan gå och fundera på i stallet

Jag har alltid haft den filosofin att alltid tacka ja om någon frågar mig om jag vill rida en häst, varför? 
Det är i min värld guldvärt att få förtroendet av någon att få rida deras häst och jag lär mig massor.

Jag har turen att ha så fantastiska syskon & vänner som brukar ge mig chansen att låna eller rida deras häst/hästar tyvärr är det sällan jag kan återgälda dom på samma sätt då jag har haft oflyt med mina egna hästar att dom alltid lyckas skada sig på ett eller annat vis. 

Men det så jäla roligt då man suttit och nött på läktarbänken timme efter timme och sett på hästarna och så får man chansen att provrida, och se om känslan stämmer överens med vad man sett.. 

Jag minns en speciell häst som ligger mig otroligt varmt om hjärtat, det var min stora syster Monia´s häst Athena (Maraton-Brabant). Jag var med då hon köpte henne söderöver och då sa det bara klick, jag blev störtkär!
Och jag hade turen att få rida henne vilket gick bra i skritt men annars var det okontrollerat fullt ös. Men det spelade ingen roll för jag var kung då jag fick rida henne.

En dag så frågade Monia om jag inte kunde tänka mig att åka med till Ånge och rida med i laget med Athena, självklart sa jag! Men det fanns ett MEN och det var att jag skulle provhoppa en bana innan för att se att jag klarade av det.
När hoppdagen var kommen så var jag tokpirrig i magen och uppklädd över öronen för självklart så gatt man vara det då man red Athena (enligt mig själv). 
Jag värmde upp med hjälp av syrran och så skulle jag rida banan, första hindret gick bra sedan blev det KAOS jag minns inget mer än att vi skena runt hela banan varv på varv vill också tillägga att vi skenade förbi hindren inte över.
Utan någon större överraskning så blev det ingen tävling då syrran lite snällt sa att hon var mer mån om mitt liv än att laget skulle vinna finalen, och jag var just då jä-ligt lättat!!

Det gick ju inte som jag hade föreställt mig men mitt mål var bestämt, att jag skulle kunna rida Athena. Så fort Monia nämnde att hon skulle åka på tävling & träning så jag var med lastade, ryktade och sittade på läktaren och iakttog & lyssnade på allt.
Jag tänkte att nånting måste man ju iallafall lära sig.     

Jag hade under denna tid egen häst som jag tränade & tävlade också men mitt mål var att bli tillräckligt bra för Athena. 
Det tog ett tag innan jag förstod (när jag blev gammal & klok) att det är tack vare dom timmarna på sidan om och möjligheten att få rida andra hästar som gjorde att när jag flera år senare fick chansen att rida Athena runt en hoppbana igen så funkade det, snacka om LYCKORUS.

Det jag nu vill säga med detta är att varje gång jag eller nån sitter och "tycker synd" om sig själv för att "jag kunde inte vara med på träningen den här gången heller", så ska man påminna sig om vad nyttigt och viktigt det är att träna ridkänslan vid sidan om också det är så många som glömmer det.  It´s all about the feeling! :)
Och vill man komma vidare & längre så måste man ha mål stora eller små spelar ingen roll, huvudsaken dom finns där. 



                                 Jag & Athena     foto: Malin Lindström

Foder, fölning och kyla.

Mycket snack om kyla nu men när det blir såhär smällkallt så tar den ju ett järngrepp om oss hästfolk
Allt man gör och har tänkt att göra med sina kära fyrbenta styrs av hur kallt det är.
Då jag har flyttat till ett av Örnsköldsviks kallaste platser så blir jag lätt lite störd av det här. Vi har alltid 4-6 grader kallare här hos oss i jämförelse med i stan. Bara utifrån väg 352 ,Björnavägen, 300-400 meter från mitt hus så kan det vara en temperaturskillnad på 2 grader. Dvs. att det är alltid kallare här än vad det är ute på vägen.
Vi ligger stadigt på mellan -20-25 grader nu och har gjort i 3 dagar och som det ser ut så ska det hålla i sig i någon dag till. Men man ska väl egentligen inte klaga, för de här dagarna då termometern kommer att krypa ner mot -30 är snart här.

Jag har nu börjat fundera lite på hur det kommer att bli vid Brittas fölning. Om vi nu kommer dit. Vilket jag innerligt hoppas, men jag tar inget förgivet denna gång. Hon växer och är rund om magen. Inte lika rund som förra året. Då var hon väldigt rund, hela dräktigheten igenom. Såhär i efterhand så tror jag att det berodde på mycket fostervatten och det kanske inte är så bra? Så jag är ganska lugn just nu iallafall. Jag försöker känna varje dag om det rörs i magen på henne. Inte det lättaste att hitta rätt var den där lilla fölungen ligger. För liten är den. Hon hade sin första dräktighetsdag den 25 juli vilket innebär att hon nu är på dag 173 av ca 330. Såhär ska ett 180 dagar gammalt fölfoster se ut. Storleksmässigt är det lika stort som en hund av rasen Beagle.

Dvs. inte så stor ännu. Dock ganska fascinerande då den på 30 dagar, dvs från dag 150 har fyrdubblat sin vikt. Den såg strax innan jul ut såhär, storleksmässigt som en kanin: 

Britta har ju blivit sydd i sin vulva (caslickoperation) för att hon i slutet av dräktigheten sjunker in och får en väldigt lutande vulva, vilket innebär att hennes avföring rinner in i hennes underliv och vidare in i livmodern. Vilket skapar en ogynnsam miljö för fölet. Detta tros vara anledningen till att hon tappade fölet 2012. Förhoppningsvis ska detta göra skillnaden. Jag måste dock börja sätta mig in detta och hur man gör vid fölning. Som jag har förstått så finns det 3 alternativ för sydda hästar vid fölning. 

Ett sätt är att någon vecka innan beräknad fölning att veterinär klipper upp dem. Detta vet jag ju dock inte hur bra det är på henne, då risken är stor att hon får bakterier in i livmodern. 

Ett annat sätt är att man vid fölning, som ägare, klipper upp sin häst innan fölet kommer ut. Det kräver ju att man har stenkoll på när det är dags. Vilket jag självklart ska ha. 

Det sista och kanske mest brutala sättet är att det får spricka upp av sig själva. Låter inte så roligt, men vad jag har läst så är det en del som gör så. 

Jag måste prata med min seminveterinär och höra vad hon tycker. Inte för att det är på gång just nu, men månaderna går fort och det skadar aldrig att vara förberedd. Framförallt mentalt! 

På denna sida hittar ni illustrationer över fölets utveckling: Fosterutveckling

Jag har även köpt ett nytt kraftfoder till mina damer. Tänkte prova att ge dem müsli. Jag har köpt den gröna säcken. Det ska vara ett komplett foder för avelsston. Men även fungera lika bra för hästar i träning. Har även beställt linfröolja till Bella. Det ska tydligen vara bra för pälsen och man/svans. Hon har ju som bekant lite taskig hårväxt. 5 liter på bag-in-box för 245 kr kändes överkomligt. Och då skulle de ha 1-2 dl/dag. Britta får säkert en slatt hon också. 

Ikväll är det hoppträning, det blir spännande. Framförallt med tanke på den dåliga ridningen det blivit de senaste tre dagarna pga kylan. Ser även fram emot att baxa fram en isbit till hästtransport... 

Vi har kommit överens om att vi ska försöka bli bättre på att filma varandra på träningar. Så förhoppningsvis har vi lite roligt material att lägga upp här ikväll.