Magganträning

Igår var det hoppträning igen. Ny tid på onsdagar kl 20.

Alla mina barn hade varit på dagis på dagen så jag hade haft tid att göra klart stall och packning i tid. Vilket blev lite att bryta rutinerna. Så jag var på plats på ridhuset 1 timma innan.
Jag hade dock glömt (!?) lite grejer, vilket känns helt galet. Men som sagt så var jag väl slagen av den enorma mängd tid jag hade till förfogande att jag såsade ihop totalt.

Bella hade sår ovanför båda mungiporna, vilket jag tror beror på att jag ridit på tvådelat. Så jag fick helt sonika hoppa henne på hackamore. Så var livet tråkigt innan så skulle det med ens bli galet mycket mer fartfyllt. Åtminstone trodde och deklarerade jag det till alla innan vi gick in.
Så fel jag hade.

Vi galopperade mycket bommar. Återigen för att hitta takt och tempo. "Typiskt med hackamore idag" tänkte jag. Men det gick ju kalas!

Självklart var det svårt att få henne att arbeta i form, men det är inte plättlätt annars heller. Men just att vända, göra övergångar och justera tempo gick mycket bra. Hon var stilla och lugn med huvudet. Det var riktigt roligt!

Vi avslutade med att hoppa lite "omhoppning" med en åtta över ett räcke. Vi skulle vända upp tight och vända snabbt efter. Det var roligt och Bella var med på noterna! Och som sagt: På hackamore! Och det gick så bra. Jag är förundrad. Och glad framförallt!

Så nu ska vi testa hacket nästa onsdag också för att se om det får följa med som första betsling till Umeå.

Maggan tyckte att jag och Bella hade ett så bra "vi". Och det känns verkligen så. Hon är ju underbar hästen min. Hoppar och hoppar! Stort hjärta Har hon också. Jag har en så härlig känsla för den hästen nu. Jag hoppas att det fortsätter på denna väg.


Sen vill jag bara säga: Jag ska ha föl! Snart!! :-) Det slog mig häromdagen. Och när jag ser den där kolossen till häst som jag har, och att hon knappt kommer in genom vår nästan två meter breda stalldörr.. Då blir det mer verkligt. "Att hon vågar ta ut detta i förskott" kanske många tänker. Speciellt med tanke på vad som hände 2012. Men jag blir glad av det och orkar inte gräva ner mig i onödan. Britta och fölet är ett lyckopiller och jag längtar otroligt mycket tills det är dags. Så börjar en ny era. Nya saker att lära. Wonderful!

Och förresten! Idag ska jag rida i dagsljus. ;-)