Det var ett uttryck jag hörde första gången nere på skolan i Göteborg (Elof Lindälvs - Ridgymnasium). Där fanns det många och bra ryttare. Och många av dessa red med gramman varje dag. Vid markarbete, uteritt, hoppning, ja mest hela tiden. Deras hästar var jättefina kusar, såna som gick 120-140 hoppning, för så är det väl? Att det är mest hoppryttare som rider med graman? Rätta mig, jag kan ha fel.
Det känns som att dressyrryttarna kastar på ett kandar istället.
Jag rider inte överdrivet mycket med graman, men det händer. Och jag tycker att det fungerar riktigt bra. Jag har svårt för att uttrycka mig här och är rädd för att folk ska vara kritiska till användandet av graman.
Jag tycker att det är ett bra hjälpmedel, men jag använder den inte ofta. För att på något sätt så har jag fått för mig att det är en genväg. Och det är det väl. Tycker dock att detta reportage om denna unghästutbildaren är intressant och lite kontroversiellt. Värt att läsa. Håller dock inte med henne och kan tycka att hon tar det till sin yttersta spets samt har lite märkliga resonemang.
http://www.hippson.se/artikelarkivet/hoppning/linnea-ericsson-jag-rider-aldrig-utan.htm
Jag använder den för att få ett behagligt träningspass, där jag kan fokusera på träningen, sits och inverkan. Det är sällan jag kan göra det annars, då Bella inte är någon som gärna söker sig i form. Visst gör hon det, men det krävs mycket arbete och mycket tålamod för att komma dit. Sedan måste man byta bett, var och varannan dag. Och som ni kanske har märkt i mina tidigare inlägg kan hon bli aningens stark vid uteritt, därför fungerar det bra med graman då vi kan "arbeta" på uteritterna också inte bara hässja runt som ett ponnyekipage med enbart gas och ingen broms.
Igår red jag henne med graman och vi tränade på det som Maggan pratar om på träningarna. Övergångar. Att på den nivå vi ändå är på så ska galoppfattningen tas på en gång, inte efter 5-8 slängtravsteg och likaså med avsaktningarna. Och det gick bra. Vi fick dock stå och vänta 5-10 minuter innan vi fick beträda ridplan idag, då det var underhåll av den inbokat först. Ibland tror jag att S gör det för att jävlas lite, pissa in revir... på min ridbana!? Men samtidigt så kan man ju inte direkt flippa ur på vaktmästaren, då faljerar ju allt. Går väl att likställa med att skälla eller klaga på kocken - då får du könshår och spott i maten nästa gång. You don't do that. Så man ler och nickar.
Körde på i 40-45 minuter på planen, sen när allt kändes topp då red jag ut på byvägen och testade spakarna (Skrev spaRkarna här tidigare. Snyggt.) och om hon kunde ligga kvar i tempot - lite lugnare och vila på stegen. Och det kunde hon, det var riktigt behagligt! Jag tycker att det är ypperligt att börja och avsluta ute i "skogen". Skrittar alltid fram på byvägen eller i skogen, samt avslutar på samma sätt. Då får man möjlighet att se att hästen är med på noterna.
Idag måste jag se över min utrustning. Jag är sämst på det! Och jag såg att min nya sadel var matt och äcklig sen uteritten i snöstormen, skämmes på mig....
På tal om utrustning, det slog mig igår hur pass viktigt det är att ha bra grejer som fungerar. Så mycket man kan utesluta och övervinna lättare genom att ha ex. en bra, rätt utpassad sadel. Men framförallt - HELSKODDA ridbyxor! Vilket lyft det är för ens egen sits. Det borde vara förbjudet att sälja något annat än just helskodda ridbyxor. Så nu ska jag sälja bort alla mina som inte är det!
Nej nu har nog Malla och Moa vaknat. Dags för äventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar