Busig Bella och Bruce Springsteen!

Det blåååhåååseeer något så kopiöst mycket ute nuförtiden. Vad är det som händer? Jag pallar inte med sånt här väder. Fast ärligt talat så pallar jag nog inte med något annat väder än klarblå himmel, vindstilla och +20-22 grader. Får inte vara varken varmare eller kallare än så.
Såatteeee... dessa dagar är ju lätträknade och därmed är man ju oftast missnöjd med vädret. Jävla svensktänk!

Hade besök av våra föredetta grannar från civilisationen i förrgår och lilla Elin skulle såklart få rida. Och i den åldern så är oftast hästarna för små konstigt nog. Så Trickie var ju inget alternativ utan det var Britta som gällde, hon var det liksom lagom storlek på. Mmmm... okej? ;-)
Men Britta ville inte gå på barnridning, så det fick bli det näststörsta - Bella.
Bella hade ju fått några dagars vila pga sina onda fot, så jag tänkte att jag skulle vara lite smart och longera henne något  varv först. Bara något litet varv, Bella är ju så cool så det är egentligen inte nödvändigt... men ja något varv blir bra.

Men vad hände med min lugna, fina, snälla  my-little-pony!!? Hon hade inte benen i marken en enda sekund. Hon studsade, sparkade, bockade. Det kändes ju helt okej att slänga upp en 9 åring på ryggen på henne. Helt okej. Det måste  mamman Marie känt också.
Det slutade dock väldigt lyckligt och Elin kunde galoppera med Bella, som självklart var kvar i lina. Bella är ju en ängel, det vet jag ju. Och nu har som sagt en 9 åring galopperat på henne, så svårriden var hon *host och harkel*. Enough said.

Jag är så lycklig över att ridbanan tinat fram! Nu  är det projektering på hög nivå för här ska utökas till 35x60 meters bana! Men trooooorniiii att det kommer att bli guldläge! Och hinderparken blir bara större och större.. jag kommer kunna sälja släpet och sitta hemma och skutta. Ja typ iallafall. Fram tills det inte är 20-22 plusgrader längre. Eller ja, åtminstone de två dagarna per år då det ÄR sånt väder ute.

Så dagen består av longering av Britta i alla gångarter. Så långt har vi kommit nu! Och det känns fantastiskt! Nu ska vi balansera upp henne  lite sen börja bygga lite muskler och vandra i skog och mark. För nu har hon hittat takt och balans i sig själv i alla gångarter så nu tycker jag att man kan börja tänka på nästa steg och bygga upp styrka och uthållighet försiktigt. Så förhoppningsvis är hon fullt redo för träning och någon tävling när Vickan kommer hem i juni. Jag har nu skrittat och travat henne i 6-7 veckor.
Sedan blir det nog lite balansträning för barnen på Trickie. Både Colin och Kelly har blivit mycket duktig. De rider själva, Colin mer än Kelly såklart. Och han börjar få koll på hjälper och styrning riktigt bra. Så nu hoppas vi på att snön ska försvinna på ett kick så att vi kan fara på tur i skogen.

Ikväll är det träning på ÖOR. Hoppas att blåsten ger med sig (och att temperaturen stiger till 20-22 plusgrader). Sedan så ska jag hem och packa för att imorgon styr vi herrgårdsvagnen mot  Stockholm och BRUCE SPRINGSTEEN! Hur stort är inte det? Det är beyond greppbart för mig...

Trevlig första maj på er!